Publicerad i Göteborgs-Posten

I slutet av sjuttiotalet levde Bittan Ekman som skibum i USA. Hon åkte skidor på dagarna, festade på nätterna och smugglade knark för att få pengar. För det satt hon häktad i Chicago, men maffians inblandning gjorde att hon slapp fängelse. Nu jobbar hon med hemlösa, med missbrukare, med de sämst lottade i samhället. 

Bittan Ekman har sin arbetsplats mitt på Linnégatan i ett hus där traditionen att arbeta med missbrukare sträcker sig årtionden tillbaka i tiden. Förut låg café 35 i lokalerna, nu Trappa Upp, ett dagcenter där missbrukare kan få behandling enligt tolvstegsprogrammet.

– Vi hjälper bland annat missbrukare att bryta gamla tankebanor, inte så mycket rotande i det förgångna. Vad vi vill göra är att hjälpa dem här och nu.

Bittan trivs med sitt nya jobb som föreståndare och som drog- och alkoholterapeut. Hon trivs med att kunna hjälpa andra. Men hennes plats i tillvaron har inte alltid varit en självklarhet.

När hon var tjugotvå år började hon luffa omkring i USA. Det var i slutet av sjuttiotalet och hon surfade om somrarna och åkte skidor om vintrarna. Efter ett par år befann hon sig i Aspen, Colorado och jobbade som städerska på ett skidhotell. Men städjobbet tog tid från skidåkningen och när hon blev tillfrågad om hon ville vara knarkkurir sa hon ja. Två till tre resor per skidsäsong skulle räcka för att hon skulle kunna försörja sig.

– Jag visste mycket väl att det var fel, men samvetet så avtrubbat. Min uppfattning om USA var att alla rökte marijuana och då måste ju någon också jobba med att sälja.

De första transporterna med flyg fungerade bra, vilket lockande henne att fortsätta. Nästa resa, som också blev den sista, gick med bil från New York till Chicago. I baksätet under en filt hade hon trettio lådor med totalt hundra kilo marijuana. Men i Chicago, nästan framme vid målet korsade hon en heldragen linje utan att märka det och blev stoppad av polisen.

– När jag hörde sirenerna bakom mig var det som om rullgardinen åkte upp. Vad hade jag gjort!

Bittan blev släppt mot borgen och dagen innan rättegången blev hon uppringd av en vän som i sin tur hade en vän, vars pappa var en av Chicagos maffialedare. Vännen instruerade henne att möta två äldre herrar på en italiensk restaurang samma kväll, vilken hon också gjorde.

Budskapet var enkelt: Under rättegången skulle hon bara säga sitt namn, inget annat. Bittan sa sitt namn och domaren förklarade att åtalet lades ner i brist på bevis.

Sedan var hon fri att gå.

Att hon klarade sig från fängelse den gången var en del av en serie händelser som förändrade hennes liv.

– Tidigare hade jag upptäckt en knöl i bröstet som läkarna först trodde var elakartad. Vid nästa läkarundersökning var knölen borta. Men bara några månader senare såg läkarna att jag hade en stor cysta i livmodern. Då tänkte jag, nej inte en gång till. Men även cystan var försvunnen vid nästa läkarundersökning.

Själv säger hon att det var Gud.

Under åren som följde sökte Bittan efter andlighet och hamnade först i en sekt där droger var ett av sätten att uppleva Gud. Själv beskriver hon idag det livet som destruktivt. Till sist, 26 år gammal, två år efter att åtalet om narkotikasmuggling hade lagts ner mötte hon människor i en kyrka och sökte sig till en bibelskola i Seattle där hon även praktiserade bland hemlösa.

– Det var inte jag själv som valde att göra min praktik bland hemlösa. Jag tyckte egentligen att de var skitiga och stökiga, hade nästan lite avsmak för dem. Men jag blev överrumplad när jag upptäckte alla goa människor bakom de smutsiga fasaderna. Då insåg jag att det var ju det här jag ville jobba med.

Parallellt med att Bittan har jobbat med annat har hon hållit sitt engagemang för utsatta människor levande under åren. Hon har kört hjälpsändningar till Polen och jobbat ideellt med kyrkligt hjälparbete. Först år 2001 började hon arbeta med missbrukare och hemlösa på heltid. Då som föreståndare för Café Trappanér som ligger på Storgatan, en tvärgata till Avenyn.

– Många av Café Trappanérs gäster har blivit mina vänner. Ett tiotal har klarat sig riktigt bra och är drogfria nu. Det kanske låter som en låg siffra, men då handlar det om människor som ofta befinner sig på samhällets absoluta botten.

Sedan i våras jobbar Bittan Ekman med behandling på Trappa Upp. Där försöker hon även ta emot hemlösa som hon har mött på Trappanér och som är motiverade att sluta missbruka.

– Även om socialtjänsten anser att mångaav gästerna på Trappanér är hopplösa fall somredan har fått för många chanser så försöker vi ta emot de vi kan. Men för att göra det är vi beroende av gåvor.

Och nu befinner hon sig exakt där hon vill vara.

– Jag vill hjälpa människor så mycket jag kan. Den kraft som fick mig att ta mig ur min situation kan även hjälpa andra.

Sven Bjerde

 

Bittan Ekman

Ålder: 55 år.

Familj: Gift med Ola, fyra söner.

Bor: Askim.

Brinner för: Att hjälpa sina medmänniskor.