Feel Good är ett hälsoprojekt där ungdomarna själva berättar vad som får dem att må bra. Högst på listan kommer vänner, sedan sömn och snäppet efter det kärlek. Under våren och sommaren har projektets deltagare gestaltat sina känslor i bilder, genom uppträdande eller på något annat sätt som de själva valt. I höst kommer de att gå ut i kommunerna som hälsoambassadörer och informera andra ungdomar och vuxna om ung hälsa.

I projekt Feel Good fokuserar ungdomarna på det friska och sunda, på sådant som de mår bra av och ledarna undviker helst att använda begreppet hälsa. Kim Henriksson är fritidsledare på Grevedämmets fritidsgård i Mölndal och leder projektet. Hon menar att ungdomar har lättare att relatera till att något som får dem att må bra än till ett allmänt hälsobegrepp som i många fall förknippas med motion och mat.

– Ett av huvudmålen med projektet är att få ungdomarna att sätta ord på och gestalta en känsla som får dem att känna välbefinnande, så att de kan använda sig av den kunskapen vid andra tillfällen i vardagen.

Det är också viktigt att vuxna runt de unga får en större kunskap om vad som är viktigt för tonåringarna så att de på ett bättre sätt kan hjälpa dem att göra hälsosamma val i livet.

För att få delta i projektet skulle ungdomarna vara mellan 13 och 18 år. 83 procent av alla som nappade på erbjudandet var tjejer. Varför killarna inte trodde på idén kan Kim inte svara på med säkerhet.

– Tjejerna som deltog sa att killarna är för fega, att de inte vågar testa något sådant här för att de tycker det är löjligt. De trodde också att det till stor del berodde på grupptryck, att fler säkert hade hängt på om bara en enda kille i gänget hade vågat.

Kanske är de så enkelt killarna inte tyckte att det var tillräckligt fräckt att vara med i ett hälsoprojekt. Kanske hade det varit annorlunda om projektet handlat om moppar.

– Men grejen med projektet var ju att personer som mår bra av moppar skulle kunna arbeta med det inom det här projektet. ”Men killar fattar inte sådant här” säger tjejerna. ”De är tröga.”

Killarna som själva var med i projektet sa inte så mycket om den saken.

Kim skrattar till.

– Några killar vågade sig hit i varje fall och de hade det ju perfekt – tror jag i varje fall. Jag är inte säker på att de andra killarna fattade att de faktiskt skulle få bestämma själva vad som skulle hända i projektet.

Kim menar att hon verkligen ansträngde sig för att locka både tjejer och killar när hon värvade ungdomar till projektet. Att hon var tydlig med att det fanns stora möjligheter att arbeta med vad man ville: spela fotboll, mecka med sin moppe, göra det som fick en att trivas och känna välbefinnande. Att det absolut inte handlade om att pyssla. Men konstaterar Kim, det är svårt att göra ett hälsoprojekt coolt.

När värvningen var avklarad var trettio ungdomar med i projektet. Kim hade hoppats på fler, men förklarar bortfallet delvis med att ungdomar är alldeles för vana vid att vuxna talar om vad de ska göra, vad det är som gäller. Helt plötsligt ombads de vara med i ett projekt där allt var totalt omvänt. Det skapade kanske en osäkerhet eftersom det inte alltid är helt enkelt att komma på vad man ska göra om man har helt fria händer.

De trettio ungdomar som nu deltog var ändå fullt tillräckligt utifrån antalet fritidsledare som var involverade i projektet.

Kim Henriksson har jobbat på Grevedämmets fritidsgård sedan 2006. Huset, en röd tegelvilla, från vad det ser ut som, förrförra seklet, ligger i övre delen av i Kvarnbyn, knappt ett stenkast från Mölndals museum och det 48 meter höga Kvarnbyfallet. Utanför fritidsgården finns ramper för ungdomar som gillar att skejta. Inomhus spelar ungdomarna biljard, ser på film, hänger med kompisar eller bara tar det lugnt. För de musikintresserade finns det två replokaler som drivs av Grevedämmets musik- och ungdomsförening.

Huvudsakligen arbetar Kim som fritidsledare, men hon ansvarar även för KEKS webbsida. KEKS står för kvalitet och kompetens i att samverka och är ett nätverk för samverkan kring kvalitetssäkring och kompetensutveckling av fritidsgårds- och annan öppen fritidsverksamhet. För närvarande ingår 16 kommuner i nätverket.

Kim tar en mun kaffe och berättar hur hon och hennes dåvarande chef Linda Carlson satt och spånade om olika projektidéer som handlade om ungas hälsa tidigt under hösten 2007. I bakhuvudet fanns alla undersökningar som säger att ungdomar inte mår bra. Men ingen av idéerna kändes riktigt vettig. Kanske var det bättre att ungdomarna själva fick svara på den frågan.

– Svårare än så var det inte. Vi vände på frågan och ville låta ungdomarna själva uttrycka vad de mådde bra av.

Att ha vänner är viktigast! Det tyckte de flesta av de tillfrågade ungdomarna. Detta var något av en aha-upplevelse för Kim. Visst, det är viktigt att vara frisk och allt det där, men om man inte har sina vänner så spelar det ingen roll.

– En grupp gjorde ett bildspel där den första bilden ställde frågan, vad är hälsa? Jo hälsa är vänskap för oss. Bildspelet visade tydligt att ”det spelar ingen roll hur mycket pengar jag har eller hur mycket jag motionerar, för har jag inte mina vänner mår jag ändå inte bra”.

I början av projektet var det många diskussioner om hälsa och Kim upplevde att ungdomarna kände att de skulle svara på ett sätt som gjorde de vuxna nöjda.

­– Då handlade det om fullkornspasta. Det är så lätt att säga att bara man motionerar regelbundet och äter bra kost så mår man bra. Men det finns ju mental hälsa också och vad är det? Vi ville ju rota djupare än bara till den fysiska hälsan.

Som fritidsledare vet Kim ofta på ett ungefär vad ungdomar tycker om, men samtidigt finns det mycket under ytan som kommer fram först när man bearbetar dem lite.

– Vissa sa att de mår bra av fotboll. Visst, men vad är det i fotbollen som gör att de mår bra? Svaret finns hos ungdomarna själva. Vi vill ge dem möjlighet att gestalta en känsla på ett sätt som passar deras behov.

För de som gillade fotboll kan det handla om att sätta bollen perfekt i krysset eller att göra en lysande räddning, men också om att vara en del av gemenskapen i laget.

Förutom vänner som man kan lita på ansåg ungdomarna att det var viktigt för hälsan att sova bra. Först på tredje plats kom kärlek. Kostvanor och motion kom betydligt längre ner på listan.

Några veckor efter att Kim Henriksson och Linda Carlsson hade formulerat projektförslaget presenterades det på ett möte med KEKS och under senhösten 2007 skickades ansökan om finansiering in till ungdomsstyrelsen. Svaret från ungdomsstyrelsen dröjde ett halvår, men projektgruppen med Kim i spetsen trodde på idén och startade upp projektet redan i januari, flera månader innan finansieringen var klar.

– Vi visste att det var en seriös idé. Det fanns en god tanke och därmed en god chans att ungdomsstyrelsen skulle bedöma att vi skulle kunna leva upp till vår ansökan. Så vi bestämde oss för att starta upp projektet och att våra fritidsgårdar skulle få göra någonting mindre om vi mot förmodan inte skulle få några pengar.

Ungdomarna värvades genom att fritidsledarna i de stadsdelar och kommuner som ingick i projektet gick ut i skolor, pratade med klasserna och satte upp lappar på fritidsgårdarna. Av de sammanlagt trettio deltagande ungdomarna fick Kim själv ihop tretton, de flesta från området omkring Grevedämmet i Mölndal.

Ursprungstanken var att projektets omfattning skulle bli större, men det var flera kommuner som inte nappade på idén.

– Tråkigt, säger Kim. Med fler kommuner hade vi kunnat få med fler ungdomar. Varje fritidsledare kan ju bara arbeta med ett begränsat antal ungdomar.

Under våren träffades de olika ungdomsgrupperna regelbundet vid protokollförda planerade träffar där ungdomarnas idéer tog form. Men inte bara där. Ofta kom ungdomarna till fritidsgården på kvällarna för att prata med Kim, eller så ringde de. ”Jag har kommit på något nytt här nu, skulle man inte kunna göra såhär? Jag vill inte göra en power point presentation. Jag skulle vilja göra någonting annat stället.”

– Ungdomarna var med och utformade projektet. Vi hade bestämt att de själva skulle ta reda på vad som fick dem att känna sig glada och harmoniska och att de sedan skulle uttrycka detta på något sätt, till exempel i ett fotocollage, en film, eller i ett uppträdande. De fick välja helt och hållet själva hur de skulle gestalta sina ”må bra” projekt. Vårt krav var bara att de skulle delta på möten och vara aktiva i diskussioner om hälsa, samt bidra med idéer om projektets innehåll.

En grupp gjorde fotocollage om sommaren eftersom den gruppen tyckte att det är den bästa tiden på året, då det händer mest saker i ens liv. En annan grupp intresserade sig för miljön och gjorde en film om vad människor kan göra för att miljön ska bli bättre. En ensam tjej gjorde ett bildspel om fridykning. Hon är arton år och själv instruktör. En av killarna i projektet skrev en egen låt som han sedan spelade in på CD.

– Flera grupper gjorde också scrapbooks. Då tar man ett lite finare fotoalbum med papperssidor och sätter in foton pärlor eller annat som man vill pryda sitt album med. Det kallas för scrapbooking. En tjej gjorde en scrapbook om sin familj, det mådde hon bra av, andra gjorde om annat.

Kim ler igen, tänkerpå en tjej som kom med lite senare i projektet. Hon kom till en fritidsgård Stenungsund och ville vara med i projektet när det redan hade varit igång ett tag. ”Då måste du ha en färdig idé”, svarade fritidsledaren. ”Jag kan en sak” sa tjejen då. ”Jag kan göra tårtor. Jag älskar att göra tårtor.” Sådant är underbart att höra, menar Kim.

– Så hon gjorde en jättefin Feel Good tårta. Hon hade även en bok där hon hade foton på tårtor som hon hade gjort tidigare, riktiga konstverk, fantastiska skapelser, konditoritårtor.

I juni samlades alla ungdomarna sedan på ett hälsoseminarium under några dagar. Där fick de tillfälle att utbyta erfarenheter och ställa ut sina arbeten. Tidigare hade ungdomarna röstat fram vilka workshops, föreläsningar och aktiviteter som seminariet skulle innehålla. Många av ungdomarna ville att komikern Björn Gustavsson skulle föreläsa, men han var alldeles för dyr, dessutom var han i USA. Så den gången blev det inte som ungdomarna ville. Men de förstod argumentet. Med en total budget på 280 000 skulle Björn Gustavsson svälja en alldeles för stor del av ekonomin.

– Men vi fick flera andra annorlunda idéer så det blev många bra föreläsningar ändå, bland annat en om självförsvar. Vi tog kontakt med en Krav Magainstruktör som visade lite enkla knep hur man tar sig ur grepp och hur man kan undvika att hamna i slagsmål.

Ungdomarna ville också lyssna på en skrattcoach så då bokades en sådan som kom och berättade om betydelsen av att skratta och hur kroppen reagerar på skratt. En annan föreläsning handlade om HBT. Kim minns tydligt att det var en oerhört stark upplevelse för många av ungdomarna. Den föreläsningen tog upp heteronormen och diskuterade definitioner på bland annat transsexualitet.

– Framför dem stod det två livs levande HBT-människor som var precis som du och jag, men som på många sätt fick kämpa för att vara som de är, kämpa för sina rättigheter. De fick ju massa frågor naturligtvis.

En av få föreläsningar som fritidsledarna bestämde på egen hand handlade om att våga tala inför en grupp människor. Orsaken till detta var att ungdomarna skulle ställa ut och själva berätta om sina arbeten för varandra och för kommunernas tjänstemän och politiker.

– Tyvärr var intresset från politikerna att komma på ungdomarnas redovisningar ganska svagt, vilket var tråkigt eftersom de gärna ville visa upp sina arbeten. Men politikerna som kom blev imponerade. Under hösten kommer vi fortsätta att visa upp ungdomarnas Feel Good- projekt och sprida deras budskap om hälsa.

Sista dagen på seminariet gjordes en utvärdering där ungdomarna fick betygsätta projektets olika delar. På en skala mellan ett och fyra hamnade nästan alla svaren mellan tre och fyra. Utvärderingen visade att projektet dittills hade varit lärorikt och att ungdomarna hade vidgat sin syn på hälsa, men också att det absolut bästa var att träffa och lära känna nya människor.

Kim menar att projektet i det stora hela har varit smärtfritt.Fritidsledarna har haft en bra dialoger med ungdomarna som i sin tur varit väldigt förstående när allting inte har blivit som de har önskat, när pengarna inte räckt till, eller när framröstade förslag inte har kunnat genomföras på grund av faktorer som ledarna inte haft möjlighet att påverka.

– Det som har varit en utmaning är att få ihop schemat. Ibland har det varit en svår balans att organisera allt och samtidigt tillgodose ungdomarnas önskemål.

Som exempel berättar Kim om turerna kring hälsoseminariet. De dagarna i juni som var bokade för seminariet visade sig hälften av alla ungdomarna var upptagna. Så då blev det en ny omröstning. Valet stod mellan september och en annan helg i juni. Efter mycket om och men blev seminariet ändå i juni.

Den 17 november avslutas projektet, men innan dess kommer ungdomarna att ha en endagars återträff den 4 oktober.

I utvärderingen som gjordes på hälsoseminariet framkom att ungdomarna ville lära sig mer om metoder för att stå emot grupptryck och att de ville öka sin kunskap om hur man kan förbättra sin självkänsla och sitt självförtroende. Ämnen som Kim är säker på har processats fram när ungdomarna har arbetat med sina projekt.

– Jag är jätteglad för att de är så kloka och vill veta mer om sådana viktiga saker. På återträffen kommer vi att lyssna på en föreläsare som talar om grupptryck, självförtroende och självkänsla. Vi kommer att även att diskutera hur ungdomarna ska gå vidare med att sprida sitt budskap om hälsa.

Förmodligen kommer projektets deltagare även att ha ett läger i november, men det bestäms definitivt först på återträffen i oktober.

Under hösten arbetar annars alla fritidsgårdar lokalt med att hjälpa ungdomarna att, som hälsoambassadörer, sprida sitt hälsobudskap vidare till andra ungdomar och till vuxna. På Grevedämmets fritidsgård kommer ungdomarna bland annat att få sällskap av Kim till kultur och fritidsnämnden i Mölndal för att presentera sina arbeten.

– Vi kommer kanske också att ha en temadag här, men det är inte säkert. Det är något som ungdomarna själva får bestämma. I dagsläget vet jag inte exakt hur de tänker sig att deras budskap ska spridas.

Sven Bjerde

 

Fakta om Feel Good

Fell Good är ett projekt om ungdomars syn på hälsa som drivs gemensamt av Mölndals Kommun, Tynnereds stadsdel i Göteborg och Stenungsunds kommun. Tanken med projektet är att man genom att låta ungdomarna själva utforma projektets frågeställningar och innehåll ska få svar på vad som får dem att må bra. På det sättet hoppades man att undvika att lägga på ungdomarna vuxnas perspektiv på hälsa. Projektet avslutas den 17 november.