Publicerad i Bohusläningen

19 år, 9 månader och 17 dagar. Så länge satt Kynnefjällsväktarna på post för att hindra kärnkraftsindustrin från att slutförvara radioaktivt avfall i urberget. För åtta år sedan vann de kampen, men fortfarande är de kvar i sin röda stuga.

Nu kämpar de för att bevara stugan till eftervärlden och för att bevara minnet om att det omöjliga kan uppnås. Tjugo år, en evighet för många. Hur gick det egentligen till?

– Det var mycket envishet och prestige och det var mycket värme och gemenskap. Men om vi hade vetat att vi skulle sitta här i 20 år så hade vi nog aldrig börjat, säger Karin Gustavsson.

Karin Gustavsson har varit med från början, liksom Erik Johansson. Gittel Therhelius kom med efter tre år.

– Om man själv inte orkade en dag så var det alltid någon annan som tog vid. Det var en sådan gemenskap, och om ingen annan kunde fanns alltid Erik. Han bor i närheten och ryckte alltid in om det behövdes, säger Karin Gustavsson.

Inga officiella listor

Ursprungligen var Kynnefjällsväktarna en löst sammanhållen aktionsgrupp av människor som nästan alla bodde på fjället. Men det fanns inga officiella listor, inga dagböcker.

– Vi vågade inte skylta med namnen, men naturligtvis fanns det en vaktlista. Vi gick på fyraveckorsschema, säger Erik Johansson.

Första vaktpasset var tidigt på måndag morgonen den 21 april 1980. Då var de 20 personer. Fredagen därpå kom den första borrutrustningen uppför vägen. Medan väktarna vaktade åt ena hållet kom borrbilen från det andra, men det var blött i markerna och bilen körde fast i en grusgrop.

– Det var väl vår räddning, att de fastnade den gången, säger Gittel Therhelius.

Bemannad varje dag

Aktionsgruppen Rädda Kynnefjäll bildades efter ett informationsmöte i Hedekas den 19 april. Då hade de som bodde i området blivit lovade information sedan länge, men som aldrig kom. Istället kom budet att de skulle bli informerade när borrutrustning var på plats.

– Det var nog den tändande gnistan, att de ljög och mörkade planerna, säger Gittel Therhelius.

Under de följande 20 åren var vaktstugan alltid bemannad, sommar som vinter, vardag som helg, till och med under julafton. Alltid av minst två personer.

Skickade ut spioner

Karin Gustavsson berättar att kärnkraftsindustrin till och med skickade ut spioner. Hon skrattar gott åt minnet.

– De hade ansträngt sig för att se ut som vi och tagit på sig helt nya fjällrävenjackor för att smälta in, sådana jackor som vi aldrig skulle ha råd med.

Trots att spionerna hörde till motståndarsidan fick de vara med på den årliga Kynnefjällsdagen hemma hos Erik Johansson på Lunneskog. Karin Gustavsson visar ett fotografi där de står vid sidan om alla andra, lite för sig själva.

– De kände sig nog inte bekväma tillsammans med oss i aktionsgruppen, konstaterar hon.

Ordnat med läkare

Första Kynnefjällsdagen kom ofattbara 3 000 personer. Det var 1980 och det var tal och sång och naturligtvis trängsel. Karin Gustavsson berättar hur livrädda de var att någon skulle bli sjuk eller skada sig.

– Det kom ju så många människor, men vi hade ordnat så att vi hade läkare här uppe ifall något skulle hända, säger Karin Gustavsson.

Men ingenting hände och sedan dess har många människor vaktat fjället. Den yngsta bara 3 månader och den äldsta 95 år. Med åren blev det färre aktiva, men aldrig så få att vaktstyrkan inte kunde hållas intakt.

– Många har kommit och gått, nya generationer, för att inte tala om alla som har gått bort, säger Karin Gustavsson.

Ekonomisk förening

De första veckorna hade de husvagnar, sedan en grön skogsbyscha. Först efter ett och ett halvt byggdes den nuvarande stugan upp. Nu är aktionsgruppen Kynnefjäll en ekonomisk förening och som sådan har de köpt loss marken där stugan står.

– Nu vill vi ha fler medlemmar som kan stödja vår förening. För det som är nutid idag är morgondagens historia och vi vill att stugan ska stå kvar för framtiden, säger Karin Gustavsson.

Sven Bjerde

 

Vaktstugan

Vaktstugan Lunden byggdes efter ett och ett halvt års vakthållning, ursprungligen på andra sidan grusvägen. När den inte längre behövdes, år 2000, försökte aktionsgruppen få stugan k-märkt, men den stod på ofri grund så det gick inte. År 2003 bildade aktionsgruppen därför en ekonomisk förening och fick köpa marken på andra sidan grusvägen för en krona. Men den marken var naturskyddsområde och först efter ytterligare två år av diskussioner med länsstyrelsen kunde stugan flyttas till sin nuvarande plats. Det var den 17 september 2004. Nu har stugan samma status som hembygdsföreningens gamla stugor och föreningen slipper betala fastighetsskatt.

Sagt om Aktionsgruppen Kynnefjäll

”Var och en får vakta sitt Kynnefjäll” (ordspråk, okänt av vem)

”Ni är som kumminet i brödet när man sätter ihop tänderna och när smaken frigörs” (Sara Lidman tackar vaktstyrkan för att de finns vid ett besök uppe på Kynnefjäll.)

”Kynnefjäll är kärnkraftsindustrins ömmande liktå och den står vi och stampar på”. (Karin Gustavsson)