Min debutroman är färdigskriven och korrläst av en dramatiker. Nu väntar jag på respons från några förlag och tänker att det nålsögat bara är ett av flera nålsögon som inte är så litet som det kan verka.

Tidigare har jag gett ut diktsamlingen Sidovistelser på Pupill Förlag.

Den röda tråden i Sidovistelser är att samtliga texter på något sätt berör känslan av att stå vid sidan av omgivningen utan att kunna påverka. Ibland är dikterna sakligt konkreta, ibland maskerade. Ibland kastar jag ett öga bakåt, ibland  befinner jag mig i sällskap av människor som är drabbade psykisk sjukdom. Ibland står jag bredvid fallande bomber eller där miljöförstöringen är som tydligast.

Det är en ganska mörk samling prosapoesi med insprängda haiku som avskiljare. Men hur dunkel tillvaron än är finns alltid hoppet flämtande i bakgrunden.